Iggy, född ca 2003, dödsbokatt.

Iggy, min allra käraste kissemisse är inte längre med mig! Den 26 maj 2017 fick du somna in efter en tapper kamp mot bl.a. uremi.

Du hade omfattande tandproblem, helt deformerade öronlappar, öronen fulla med skabb, eksem och infektion när du kom till Kattvärnet. Dessutom visade du tecken på dövhet. Du var en tålmodig, blid och älsklig katt som tolererade allt vårt grejande med öron, mun och en medicinering som kom att bli livslång. Aldrig att du försökte klösa eller bita mig!

Jag fick bli ditt jourhem en vinterdag strax efter lucia 2013. När du kom var du konvalescent efter en omfattande tandsanering som det tog flera månader för dig att återhämta dig ifrån. Du låg mest på min huvudkudde ovh sov. Dina njurar hade tagit stryk av narkosen men med rätt foder och medicinering lyckades vi hålla dina njurvärden i schack i flera år. Efter ca. 2 år som jourkatt hos mig fick du så bli min alldeles egen katt.

Du var en nyfiken och kavat kisse som var en mästare på att tigga godis:) och gärna gjorde tjurrusningar genom lägenheten så länge du hade krafterna kvar. Du spelade "hockey" med olika småsaker du hittade på bord och golv. Allt som prasslade och blänkte var kul och ibland trodde jag att du nog inte var helt döv ändå!

Du var en stor personlighet och till allas förvåning promenerade du rakryggad och nyfiken in bakom receptionen och hälsade på personalen när vi kom till veterinären. De tyckte du var en "cool katt".
Gick villigt i sele och koppel helst i skogen på landet.

 Jag kommer aldrig att glömma dina vackra djupgröna ögon, dina mjuka morrhårskuddar, ditt spinnande med framtassarna på huvudkudden och din blida personlighet.

Jag är så glad att det var just du som fick komma och bo hos mig, och att jag fick dela dina sista år i ditt bitvis tuffa liv. Du var en tapper kämpe som, efter allt du varit med om, inte gav dig i första taget!
Det är tomt efter dig älskade Iggy!

Matte Blenda och kattkompisen Carmen (också Kattvärnskatt)

Till minne av min älskade Anki
2013-09-25

​Du kom och flyttade in hos mig i januari 2013 efter att vi fått in dig till Katthemmet under hösten 2012. Du var tyvärr sjuk redan när du kom då du hade ett antal juvertumörer. Du var så kelen och gosig och underbar så jag beslutade att du fick flytta hem till mig den tid du hade kvar och bara vara och bli bortskämd. Din lillmatte brukade skoja och säga att du var Farstas mest bortskämda katt och det var du nog :o) men vem kunde säga nej till dig? Inte jag i alla fall.

Som du har förgyllt dessa 9 månader jag fick förmånen att ha dig här hos mig. Du har varit ett fantastiskt sällskap, inte minst på kvällarna när jag legat i soffan och tittat på tv och du legat på mig och bara spunnit, det lät som om man hade en motor låg på sig. Jag har nog aldrig varit med om en mer kelen kisse än dig.

Du lämnar ett gigantiskt stort tomrum efter dig, så liten du var. Det finns ingen som kan ta din plats.


Ha det nu så skojjigt med alla kompisar där uppe bland molnen i slutet på regnbågen där du är utan obehag och bara mår bra.

Nospuss
Åsa & Malin

Till minne av hittekatten Sotis
2013-10-18

En ståtlig herre med okänd bakgrund. Mycket kärlek gav du oss volontärer på katthemmet med dina gos-stunder. Efter en tid visade du mer och mer tydligt att du inte mådde bra. Trots att vi kämpade med ditt förvirrande beteende kunde vi inte hjälpa dig.
Du gjorde många tassavtryck i våra hjärtan.
Lilla vän vila i frid.

Till minne av min älskade Emma
2014-02-08


Hur skönt att somna när dagen är slut
Hur skönt att vila från lidandet ut

Emma var en vacker katt, både på insidan och utsidan. När jag träffade henne befann hon sig redan på sin ålders höst. Hon hade den äldre kattens lugn och värdighet, även om kombinationen kattmynta (som hon gärna åt upp) och en laserpekare kunde få henne att springa runt och bete sig som en kattunge på nytt.

Några av hennes favoritaktiviteter var att bli borstad, sitta ute på balkongen eller i fönstret och titta på fåglar, ta tupplurar i sin kattigloo och att ligga och mysa i sängen med mig och sin syster Smulan.
Torsdagen den 6de februari somnade Emma in i min famn. Trots att hon fått diagnosen kronisk njursvikt för mer än ett år sedan och var 14år gammal hade jag hoppats på att få fler år tillsammans med henne. Men jag är otroligt tacksam för den tid jag fick ha henne i mitt liv. Saknaden efter henne är stor och jag kommer aldrig att glömma henne eller all den glädje hon gav mig.

Vi älskar dig, vi saknar dig och vi hoppas att vi syns igen!
Från din matte Niki och syrran Smulan

Och till slut vi fick en kisse som älskade att vara med oss. Och på oss. Mjölktrampa och nospussa. Varje dag. Och varje natt. Du kom som en svart, pälsklädd pil när matte hängde upp mörkläggningsskynket till fönstret i sovrummet; du hoppade vigt upp på fönsterbrädan. Och så, bakom skynket, dolde du dig tillsammans med matte, gosandes, gosandes. Varje kväll. Att ”skynka med Amalia” blev ett begrepp.
 
Det var inte konstigt att du var så skygg i början. Du och vår andra katt Eva var två av ”Jordbrokatterna” – ni kom från samma hemska omständigheter, 48 katter i en lägenhet i Jordbro vintern 2002. Kattvärnet och två andra katthem tog hand om alla dessa kissar. Ni var de sista av de Jordbrokatter som Kattvärnet tagit hand om; extremt skygga katter och därför svårplacerade. Eva är litet mindre skör och du ville gärna att hon skulle gå före dig när något var läskigt men ändå värt att utforska, särskilt i början när våra rum var okända marker.
 
Du kom till oss i mars 2003 – vi fick nästan 12 år tillsammans. Alldeles för kort tid! Du lämnar ett gapande tomrum hos oss, Amalia, du lilla kisse på drygt tre kilo. Vi är så glada och tacksamma över att få ha haft dig i våra liv, och det är så vi försöker tänka nu när vi sörjer.
 
Himlen är full av gula små kuddar med kattmynta, och av makrill med tomatsås, hur mycket tomatsås som helst. Och du kommer aldrig mer att behöva vara rädd. Hoppas vi ses där – vår lilla fina, underbara Amalia, vi älskar dig så!
 
Anna och Peter och katten Eva

Amalia
2015-01-18


Vår lilla fina, underbara Amalia

 
Amalia, du var en vacker, rädd och mycket modig katt. Modig därför att du hela tiden gjorde framsteg i att komma över din rädsla för människor. Den första månaden hos oss såg vi dig knappt bakom slagbordet. Det första året kunde du försvinna i minst ett dygn (i en lägenhet …?) efter kloklippningen. Under ett par-tre år hos oss växte din tillit fram; vi blev tryggheten i ditt liv.

Vega
2015-01-27

Hej,
Våren 2001 hörde jag mig för hos er om ni hade någon katt som gillade små utrymmen, och i maj kunde jag åka ner till Sundbyberg och hämta hem lilla randiga Vega till mitt studentrum i Uppsala. Lite mer än 14½ år fick jag ha min lilla fina misse hos mig i studentrummet, i Gävle, och sedan åter igen i Uppsala, innan jag i lördags var tvungen att låta veterinären komma hem för ett sista besök, då hennes små njurar inte orkade längre.

Saknar henne så.

Rhiannon Andersson

Till minne av Misse <3
2015-06-24

I april 2015 blev jag jourhem för lilla Misse. Han hade blivit omhändertagen sedan han gått ute en tid då han blivit övergiven av sin familj. Till en början var han mycket rädd och skygg men efter några dagar vågade han sig fram och därefter gick framstegen fort. Efter ett par veckor visade han sig vara otroligt tillgiven, mysig och kelig, även om han var fortsatt reserverad för främlingar. Han var alltid vid min sida för att sova, konversera, busa eller bara sitta och spinna. Han var väldigt pratglad och tyckte om när man pratade tillbaka, han var nästintill besatt av äta kalkon och han älskade att sova på en egen kudde i sängen under nätterna.

Tyvärr visade det sig att Misse hade hypertyreos och vid ett veterinärbesök i juni 2015 upptäcktes omfattade tandproblem som skulle kräva ett flertal operationer. Veterinären beslutade därför att världens finaste Misse skulle få somna in. Trots att jag bara var ett tillfälligt jourhem för Misse under några veckor så vann han snabbt en evig plats i mitt hjärta. Han var älskad och han kommer alltid att vara oerhört saknad.
 
Från Misses matte Tess

Rocky

Rocky fick somna in den 3/1 2017
- Vila i frid


Äldre katt, ca 15 år, fick komma till oss då nya frugan var irriterad på katten då han inte trivdes och kissade utanför lådan.

Supertrevlig katt som sköter lådan, äter njurfoder, gillar hussar.

Vill komma till ett lugnt hem med en snäll husse där han får njuta av sina sista år.

Född 2001

 Shana:

Shana avled 2017-01-02
. Vila i frid!❤

 
Shana har bott sitt liv på en mans tomt som inte har brytt sig om katterna, som har samlats där för att få lite skydd och nån korvbit ibland. En granne larmade då han ville hjälpa till att bekosta deras kastration för att få slut på kolonin. Totalt var det 16 katter där. Kattvärnet tog in Shana och 4 kattungar. Shana är inte mamman till dem, vi visste inte vem som är mamman till dem då de var ca 10 -12 v gamla och höll inte ihop med sina mammor. Shana fick bli deras bonusmamma och vuxna förebild. Och det har hon gjort bra, en väldigt lugn och fin honkatt. Shana vill bo med andra snälla katter. Har de bott i koloni så blir de deprimerade om de blir ensamkatter. Ca 2-3 år.