






Våra eldsjälar berättar
Tips och råd
Våra sponsorer
Länkar
Kattvärnet i media

Solskens historier
Upphittade katter
Efterlysningar
Till minne
Startsidan

Minneslund
Den här sidan är tillägnad till alla älskade fyrfota vänner som inte finns kvar hos oss längre.
2012-11-14
Till minne av vår älskade och mycket saknade kisse Sweetie
Bålsta 2012-11-14
" I augusti-2004 hittade jag Sweetie och Snowflake på Er hemsida under "Vi söker hem" rubriken,
jag föll direkt för Sweetie och Snowflake och båda ringde och mailade att jag ville tinga dessa kissemissar.
Inom en snar framtid kunde jag vara en lycklig matte till dessa underbara små kissemissar.
Jag döpte om de till smeknamnen "sotis" och "snövit" då det blev lite ihopblandning hos Agria,
när jag pratade om Snowflake så var det faktiskt den svarta katten jag menade och inte den vita.
Båda har alltid kommit och sovit hos mig i sängen och många gånger har man blivit tröstad av det gosigaste
spinnandet man kan höra, Snowflake var den som var min hund Bamse närmast och lät sig skötas om av min stora vovve.
Vår älskade Sweetie har fått somna in då det upptäcktes när vi kom tillbaka från jobbet idag, strax efter tio på
förmiddagen då vi efter akutbesöket igår hoppades in i det sista att vår älskling Sweetie skulle repa sig. Vi var akut
inne till veterinär Rembacken i Uppsala, som har akutjour dygnet runt och vi blev väl om händertagna. Veterinären David
gjorde alla prover han kunde ta och kände och klämde och hittade inget då men det är väldigt svårt med en katt som är fortfarande så alert att hon kunde spinna när man klappade henne och att hon kom när man ropade fortfarande.
Hon kom direkt när jag kom hem igår efter jobbet och ropade på henne. Det hela började den 24de oktober när vi hade bokat
tid till henne på Albano Djursjukhus där man sen konstaterade efter blodprovtagning att hon inte hade några förhöjda värden, dock lite låga proteinhalter men inget att oroa sig för. Däremot så fick vi hålla koll på hennes mat och vätskeintag
så att hon inte går ner mycket i vikt. Eftersom allmäntillståndet var bra fram till igår så var vi inte så oroliga.
Hon lekte och sprang omkring precis som hon alltid har gjort. Det konstaterades hos veterinären att hon hade tappat på
dessa veckor 700 gram vilket är mycket för en katt som vägde 4,5 kg och sen väger 3,76 kg. Hon var kraftigt uttorkad men hon drack och kissade som hon skulle. Dock visade förhöjda kalciumvärden på henne prover igår och det fick vi en andra bedömning idag på att det kunde mycket väl tytt på cancer, i detta fall blev förloppet väldigt snabbt och hon slapp lida länge. Så fort vi kom hem blev det direkt besök hos närmsta veterinär här i Bålsta som bedömde, båda veterinärerna att hon hade vätska i lungorna och man kunde ju se att hon kippade efter luft och kämpade för att andas. Vi tyckte inte att det var ett liv att leva för en katt och lät henne somna in och komma
till Katthimlen där hon nu leker med sin älskade och vår aldrig glömda Snowflake.
Ni kommer alltid att finnas i vårt hjärta och vi kommer aldrig att glömma Er.
Sweetie, du kommer och kommer alltid att förbli min älskling som alltid finns här bredvid mig på ryggstödet på soffan, eller på tvbänken bakom tvn, eller i din igloo, eller på vår huvudkudde ända tills vår sista natt tillsammans inatt.
Vi saknar dig oerhört och du kommer att ha alltid ett speciellt vrå i mitt hjärta!
Älskar dig hjärtat,
Från din matte Julia, Husse Peter, kattkompisen Essie och hundkompisarna Bamse och Appollo.





--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2012-08-17
Till minne av Wilma



--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2012-03-21
Till minne av Sabina




--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-12-09
Vickan, så mycket älskad kisse har lämnat oss
Vår älskade Vickan fick somna in den 6 december efter en viss tids sjukdom. Hon blev bara ca 4 år och vi saknar henne så att vi går sönder.



--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-12-07
Till minne av Adrian

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-12-01
Till minne av Hjalle

Han var älskad av alla, bekanta som obekanta, och lockade alla förbipasserande människor till
sin nätade balkong. Han kände igen alla som bodde i huset och kom någon obekant hoppade
han alltid ner och de fick inte klappa honom. 



--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-11-19






Du älskade alla våra gäster, 2-benta och 4-benta, och alla älskade Dig.
Du var min och Sunes allra, allra bästa vän. Vi saknar Dig så oerhört mycket. Vila i frid vår prins.

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-07-16
Till minne av Ophelia
Ophelia, som flyttade från Kattvärnet den 21/11-04 till sin matte, har fått somna in.
Hon blev akut sjuk i svår diabetes och blev väldigt dålig.
Nu springer hon på de fria ängarna där alla kattänglar är friska och glada
Vila i frid Ophelia, du finns alltid i din mattes hjärta.
--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-07-04
Till minne av Selma
Du kom till oss i december 2010 som en liten virvelvind. Du stal våra hjärtan direkt med din härliga uppsyn!
Du var en liten virvelvind som drog fram och hade alltid bus på gång. Tyvärr fick du somna in alltför tidigt och lämnar ett stort tomrum efter dig.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan.
Sov gott lilla Selma.

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2011-04-18
Sov gott vår lilla fina Panter!
Ditt liv blev aldeles för kort, vi hade hoppats att du också skulle hinna komma till någon
underbar person/familj, med andra snälla katter som tog hand om dig, där du kunde
känna dig lika trygg som dina kullsyskon gör.
Hoppas dina sista dagar inte blev allt för svåra, du kommer alltid att finnas i våra minnen
och dela den stjärna på himlen där våra andra saknade och älskade djur finns... de djur
som bott med oss under både längre och kortare tid och som vi lärt oss att älska!


--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2010-09-24
Fina Vackra Morris
Vi hoppas du springer på gröna ängar - du var sjuk och vi kunde inte
hjälpa dig på bättre sätt än såhär.
Hälsa Lejonkungen! Han kommer att ta hand om dig väl!

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2010-08-19
TILL MIN LILLA FIAGUMMA I HIMMELEN
DU VAR MIN BÄSTE VÄN.
MIN DRÖM MITT ALLT.
DIN PÄLS TORKADE MINA TÅRAR.
DINA ÖGON STÄRKTE MITT SKRATT.DU HÖLL MIG VARM VARJE NATT.
DU SVEK MIG ALDRIG.
DU FORMADE MITT LIV.
TACK FÖR ALLT.
DET GÖR ONT I HJÄRTAT ATT DU SKULLE BLI SJUK OCH MÅ DÅLIGT MEN NU VET JAG ATT DU INTE LIDER MER.
DU FICK SOMNA IN.
FÖRLÅT ATT JAG VAR TVUNGEN ATT AVLIVA DIG,MIN LILLA ÄLSKLING.
DU KOMMER ALLTID ATT FINNAS I MINA TANKAR.
SOV GOTT DÄRUPPE PÅ MOLNEN.DU ÄR SAKNAD.
DU FICK ETT UNDERBART LIV HÄR HOS MIG OCH JAG KOMMER ATT SAKNA DIG OTROLIGT MYCKET...
VILA I FRID ÄLSKADE KATT.
EN STOR SAKNAD FRÅN DIN KÄRA MATTE

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2010-05-06
Allas vår älskade Berit
Förra veckan 29/4-10 dog vår älskade katt Berit 4 år. Det är så sorgligt. Hon
låg på min systers familjs gräsmatta när min systerson Joel 4 år och hans
farfar upptäckte henne. Hon hade blod i näsa o mun o blod på tassarna och
det var 2 blodfläckar på marken vid henne. Annars var det inga synliga
skador på Berit. Antingen blev hon överkörd eller blev akut sjuk. Det var
15 m till vägen och en mur med staket så lite svårt för en skadad katt att ta
sig till platsen hon låg. Ingen förare hörde av sig i området. Men hon kan
ha tagit sig dit ändå fast hon va skadad. Vi vet inte.
Det va inte min systers familjs katt men hon besökte dom ofta o fick gå
omkring inne o sov ibland. Hon vill oftast inte ha nån mat men på julafton
fick hon lax. Det va en lycklig dag. Vi älskade den katten allihop, systers
fam. jag, pappa o mamma och Joels farmor o farfar och mannen Berit bodde
hos. En dag kommer vi få träffa Berit igen bortom regnbågsbron och då kan vi
på nytt leka o kela med henne.
Vi glömmer dig aldrig Berit.
Du var så snäll o fin
Mats, en mycket ledsen djurvän

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-11-04
I går, tisdagen den 3.11.09 fick du, min älskade Rasmus somna in hos veterinären.
I söndags tyckte jag att du verkade dämpad och inte åt som du brukar och i måndags ville du knappt äta alls. Du som brukar vara vild på mat annars.
Jag tog dig genast till veterinären som konstaterade att du bara hade ca 25% njurkapacitet kvar.
Veterinären sa att du förmodligen bara hade veckor kvar och att jag måste komma in om du slutat äta.
I går - dagen efter - slutade du äta. För att du skulle slippa lida tog jag dig genast med till veterinären där du lugnt och stilla fick somna in.
Allt har gått så fort att jag inte riktigt har hunnit med.
Jag kan knappt fatta att du, min älskade lilla solkatt inte finns hos mig längre.
Att du aldrig mer kommer att ligga tryckt mot mig i sängen om nätterna, aldrig mer ligga i mitt knä om kvällarna när jag sitter och läser eller ser på TV. Aldrig mer gå omkring och småprata med mig och dra mig i håret när jag sitter i soffan. Lilla älskade Rasmus, du var det bästa som fanns i mitt liv och jag är så tacksam för det år och nio månader som jag fick glädjen att ha dig hos mig.
Det är så hemsk tomt nu när du inte längre finns hos mig . . .
Matte


--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-10-21
Min underbara, älskade lilla katt Fia (Asta) 31.05.00 - 27.08.08.
Första gången jag såg Fia - som då hette Asta - det var när hon var 6 månader gammal. Jag strötittade lite på internet och hamnade på Kattvärnets hemsida.
Väl där gick jag självklart in på sidan om katter som söker ett hem. "Jag borde inte titta här" kommer jag ihåg att jag tänkte. Såg en bild på Asta och läste lite om henne.
Jag fastnade för henne mycket för hennes "ansiktsuttryck" på den bilden, ett uttryck som sen blev så speciellt just för henne. Många sa: "Titta, så där kan bara Fia se ut!".
Ringde sedan upp hennes jourhem och åkte för att träffa henne. Det första jag tänkte var "vilken vacker katt!".
Det var inte så lätt att träffa lilltjejen då hon var väldigt skygg. Hon låg mest under en säng och tryckte. Men hem med mig skulle hon.
Hennes jourmatte och husse skickade med ett brev där det stod om hennes bakgrund. Många gånger har jag läst den där texten och varje gång har jag tänkt att "vilken tur att jag fick bli matte till just henne".
När hon kom hem till mig var hon fortfarande skygg och rädd för olika saker,
men hon fick äntligen lite lugn och ro i sitt liv. Hon var rädd för toaborsten och skor och karlar.
Efter mycket träning, övning och lek med mina tofflor och en (nyinköpt!) toalettborste så blev hon mer och mer tam och tillgiven mot mig. Även min sambo blev favorit till slut! Men hon och jag blev bästa vänner. För alltid.
Hon har tröstat mig många gånger, då har hon lagt sig på min arm (på något konstigt sätt fick hon plats på min arm trots sin storlek!) och legat
hos mig i sängen när jag inte kunnat sova och helt enkelt varit världens mysigaste katt.



--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-10-14
Min älskade Betty (mormor till Wilma) har fått lämna mig och Wilma den 13/10 efter en tids sjukdom. Hon hade njursvikt och tyvärr fanns det inget att göra för att hon skulle återhämta sig.
Betty har givit oss mycket tillgivenhet och underbara minnen, saknaden är enorm i vår familj och fram för allt för Wilma som är mycket ledsen.
Det är svårt men jag har Wilma hon är också ledsen. Jag ägnar mig åt henne och tröstar henne så gott det går.
Lägg märke till det vita morrhåret allt annat är svart på henne.
En underbar liten kisse mjuk och gullig hon älskade att sitta på balkongen på golvet och titta på människor som gick förbi Söderhallarna vid Medborgarplatsen.
Med vänlig/sorglig hälsning
Mona Jedermark
**************
Sov gott lilla Betty hälsar Kattvärnet till Dig

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-10-02
Till minne av Ronja och Findus i Vallentuna
Ronja blev påkörd 12/8-09 och familjen fick veta det först 3/9-09.
Ronja fick inte vara hos sin familj så många år, de behövde en ny ängel i himlen.
1/10 .. kallade Ronja på sin son Findus. Findus sprang rakt framför en bil. Den här gången fick familjen det sorgliga beskedet direkt.
Ronja och Findus kommer alltid finnas i familjens hjärtan!
Nu finns det två kattänglar i himlen som vakar över familjen och katten Cléo så länge, så kommer den dagen då de skall träffas igen och gå över regnbågsbron tillsammans.
Vila i frid ni två, lilla prinsessan med din son.




--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-08-23
Till minne av Pysen
Pysen kom till Kattvärnet efter att ha upphittats hemlös i Älvsjö.
I vårt jourhem fick han äta upp sig och gosa med jourhemsmatte, men tyvärr blev Pysen snabbt dålig efter tre veckor och fick sedan somna in 090819.
Vi fick kort tid med dig Pysen, men ditt minne lever kvar och vi kommer att sakna dig! Spring på ängarna tillsammans med alla andra katter, och njut av din frihet!
R.I.P Pysen



--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-07-23
Lotus 19 år
I slutet av juni i år fyllde du 19 år, du kom till matte 1990 när hon var ensam och behövde en vän.
En bättre kamrat genom dessa 19 år kunde matte inte ha fått. Efter några år tillsammans utökades familjen
med en kattkompis, Minnse. Efter ytterligare en tid kom så husse Micke in i familjen. Till en början tyckte du att
husse inkräktade på ditt revir men efter ett tag så gjorde du husse till familjens ledare.
När så Minnse blev sjuk och fick somna in så sörjde du så mycket att du bet av sladdar och hittade på annat bus så
till julen 1994 fick du en ny kompis. På juldagen flyttade Sudden in och från första sekund tog du på dig papparollen
att uppfostra ”gökungen” som till slut blev mycket större än du själv.
Under alla år har du funnits där när matte varit ledsen och haft det jobbigt du har gjort mig glad igen.
Vem skall nu sova i mattes säng eller tälta under filten när det är dags för tv.
På somrarna har du fått vara utekatt, på flera olika sommarställen, du har aldrig försvunnit iväg utan alltid kommit
när du skulle. Vi ville att ni skulle sova inne och det har du följt även om du ibland blev sur för att vi stängde för
tidigt eller inte öppnade tillräckligt tidigt på morgonen. Hemma i lägenheten visste du att du var innekatt och förutom
någon vecka på våren och hösten så fann du dig snällt i att vara innekatt. Ibland gick vi ut i sele, mest de första
åren, det gick inte att försöka hämta något i den lådan där selen ligger för då kom du springande med ett mjau och
ville ut.
Så förra sommaren trodde vi att vi skulle få skiljas från dig, du mådde inte bra och gick ner i vikt.
Det visade sig att du fått fel på sköldkörteln, något man kan medicinera mot. Vi satte gång och provade ut dosen medicin
du behövde, du gillade inte att ta en tablett om dagen och inte heller de blodprover som man behöver ta med jämna
mellanrum för att se att allt är bra. Du klarade dig bra över hela vintern men du satte igång med evigt jamande,
det var inte många nätter vi fick sova utan att du väckte oss med ett klagande utöver det vanliga.
Vi stod ut för vi ville att om det gick så skulle du än en gång få vara med på det älskade landsstället och få några
veckor till utomhus. Det gick, under våren slutade jamande och du fick följa med ut en sommar till. Du hann få vara med i
nästan 2,5 månad innan det då i går var dags att hjälpa dig den sista biten till Regnbågsbron
Matte saknar sin kompis och husse och Sudden likaså
Lotus själv och Lotus liggandes framför kompisen Sudden


Rengbågsbron
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som
vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit
frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-07-09
Till minne av Gustav
Våran älskade Gustav semilånghår svartvit som vi haft i tre år och han var ca 9 år när han flyttade hem till oss.
Vi kom varandra mycket nära då det var mycket jobb med honom från början. Han litade inte på människor men älskade våra andra två katter.
Sköldkörtel och njurar blev för mycket för honom och nu vet jag att han vilar ut och inte behöver känna sig orolig.
Han har varit mig mycket kär och följt mig var jag gått.
Ledsen matte till Gustav
P.S
Sov i ro Gustav! Du var en så tapper kille.
Kattvärnet

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-05-28
Till minne av Lucky2, Pojken
Katten Lucky2 som döptes om till Pojken fick somna in på Valborgsmässoafton.
Lucky hittades övergiven på en balkong av hantverkare som reparerade i lägenheten. Det var -15 grader ute.
De köpte mat och började mata honom och när de efter 5 veckor fick reda på av hyresvärden att lägenhetsinnehavaren
inte skulle återvända till lägenheten kontaktade de Kattvärnet. Det fanns ingen kattlåda eller vattenskål vare sig
på balkongen eller i lägenheten. Lucy var mycket tacksam över att få komma in på katthemmet även när han satt i den
mindre karantänburen. Röd/vit snäll och lugn, äldre kattherre. Kelig och social och mycket tacksam över att ha fått
hjälp. Han blev sjuk och kostade Kattvärnet en hel del men insamling hjälpte nog till en del.
Lucky fick komma till ett RIKTIGT hem till en RIKTIG matte snart och döptes om till Pojken.
Hans nya, RIKTIGA mattes svärdotter berättar:
"Vet inte varför vissa katter drabbas av många saker. Efter att vi tagit hand om honom har han varit inne två ggr till veterinär, för dels sina dåliga tänder/sjukdom och en varböld bakom örat och nu senast hade han tumörer på lungan och vätskefylld buk.
Tråkigt för min svärmor som trodde att han skulle hålla henne sällskap resten av hennes liv men så blev det tyvärr inte.
Han var som en hund för henne följde henne överallt och väckte på morgonen.
Han hann bara vara hos henne knappt två år."
R.I.P Lucky2 alias Pojken, Du var en kämpe som nu springer på de gröna ängarna.
Pojken, Du gav din Matte bara en kort tid av ditt liv, men Du gav henne all din kärlek.
Du finns alltid i Mattes hjärta, och i våra hjärtan på Kattvärnet
--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-03-14
Till minne av Felix
Det har nu gått 9 månader sedan vår fina Felix fick somna in på Haningedjurklinik.
Ingen vet hur gammal han var men någonstans mellan 15-18 gissar vi. Han hade mycket otur i sitt liv och kom på något sätt bort från sitt hem 1995 och togs om hand av ett par i Västerhaninge. Han var öronmärkt men de ville inte försöka hitta hans ägare och två år senare flyttade de utomlands och lämnade kvar honom. Det var då han dök upp hos mig, fullständigt uthungrad och full med mask. Efter tre fruktlösa försök hos veterinär att läsa öronmärkningen och flera månaders sökande via annonsering, kontakt med veterinärer och kattregistret så gav jag upp och han fick stanna hos oss och fick namnet Felix. Han lyssnade direkt på det namnet så det är möjligt att det var det namn han fått av sin första ägare.
Felix var en mycket glad katt och han spann som en reamotor utan att man ens
tog i honom. Han tyckte mycket om att ha en sovplats på hög höjd. Han följde
med på promenader och försökte förgäves bli kompis med mina andra katter men
lyckades aldrig riktigt - förrän jag skaffade en ungkatt 2006 - då fick
Felix sin första riktiga kompis här och de lekte och busade så det stod
härliga till, trots att Felix då måste ha varit ganska gammal. Aldrig att
han så mycket som fräste åt den yngre ens, vad han än tog sig för. Jag är
väldigt glad att han äntligen fick en kompis som verkligen gillade honom och
jag tror att hans sista två år blev lite extra lyckliga p.g.a det. Felix var
en väldigt "tacksam" katt och aldrig det minsta besvärlig. Han kom när man
ropade och åt det man gav honom - kort sagt en väldigt förnöjsam och trevlig
katt. Av det lilla av öronmärkningen som syntes så tycks han ha blivit märkt
i Sollentuna men jag lyckades aldrig spåra ägaren men om någon känner igen
honom på bilden så vill jag att de ska veta att han till sist fick ett bra
hem där han stortrivdes och blev väl omhändertagen. Han var också helt frisk
hela livet och besökte aldrig en veterinär utom för vaccinationssprutorna.
Hans sista dag fick han tillbringa ute i sina favoritbuskar i solen men sen
orkade han inte gå in själv utan jag fick bära in honom. Dagen efter, den 9
juni 2008, efter diverse undersökningar, fick han somna in i mitt knä,
insvept i sin gamla kofta som han hade bäddat in sig i under alla de 11 åren
som han bodde hos mig.
Tack Felix för att vi fick lära känna dig, du är mycket saknad.
If it should be I grow frail and weak
And pain should keep me from my sleep
Then you must do what must be done
For this last battle can't be won
You will be sad, I understand,
Don't let your grief then stay your hand
For this day, more than all the rest,
Your love and friendship stands the test.
We've had so many happy years,
What is to come can hold no fears
Would you want me to suffer? So
When the time comes, please let me go.
Take me where my needs they'll tend
Only stay with me to the end
And hold me firm and speak to me,
Until my eyes no longer see.
It is a kindness that you do to me,
Although my tail its last has waved,
>From pain and suffering I have been saved
Do not grieve it should be you
Who must decide this thing to do -
We've been so close we two these years,
Don't let your heart hold any tears.
Felix på mattes säng och uppe på garderoben


--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-03-14
Till minne av
Nils Karlsson Pyssling (Nisse) som dog alldeles för tidigt.
Född någon gång 2002, död 15 mars 2006
Nisse var en mycket speciell katt som var vän med alla och alla som träffade
honom blev förtjusta i honom. Han hittades i skogen vid Nytorpsskolan i
Västerhaninge i augusti 2003, mager och full med mask och han kom till mig i
september. Han var otroligt snäll och mjuk och jag hörde honom aldrig fräsa
eller morra, han var världsbäst på att gå i sele och älskade att titta på
ekorrar. Var kompis med alla katter han träffade och de flesta hundar. Han
var också full med bus och tyckte om att bli jagad och att leka med fjädrar.
Den 12 mars blev han akut sjuk i vad som verkade vara en magåkomma men det
visade sig vara akut njursvikt (orsak okänd) och trots att han fick
intensivvård i två dygn så gick hans liv inte att rädda så den 15 mars fick
han somna in i mitt knä. Han lämnar ett mycket stort tomrum efter sig.
Vila i frid lilla Nisse
Som en liten ängel du till oss kom
Log och vände hastigt om
Nisse myser och Nisse uppe på hyllan


--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-01-26
Idag fick vi det tråkiga beskedet att Sotis inte finns längre, tyvärr så var
det slut på hans 9 liv i fredags.
På slutet av 1990-talet så gick vår pappa igenom en besvärlig
cancerbehandling under tiden så gick hans älskade katt Trollet bort och det
vart väldigt ensamt hemma för pappa. En dag dök det upp ett foto i
lokaltidning och ett reportage om Fisksätra Katthem. Den katten skall jag ta
hand om sa pappa och det var det bästa som kunde hända, bättre medicin än så
här kunde vi aldrig ha hittat. Sotis (Tim från början) tydde sig så till den
grad till pappa att han snabbt fick byta namn till Sotis, han var verkligen
sotis om andra fick uppmärksamheten. På katters vis så visste han hur han
skulle ta tillbaka den uppmärksamheten på ett fint sätt och han var älskad
av alla. Sotis tog på sig att hålla koll på pappa samtidigt som pappa var
tvungen att börja leva igen även om det var jobbigt, ansvaret för en katt
gjorde att han kom på fötter och ur sängen på morgonen. Helt bra blev väl
pappa aldrig men med Sotis hjälp så vart livet värt att leva igen. Denna
underbara katt, som någon övergivit och inte längre ville ha, delade med sig
så mycket av kärlek och omtanke som man bara kan tänka sig.
Tyvärr gick pappa bort 2002 och vi försökte få våra katter att acceptera en
ny kompis, gick inte, inte Sotis fel, han var lika snäll och go som vanligt
men vår gammelkatt ville inte ha en ny kompis. På underliga irrvägar fick vi
så tag på Solveig och Christer som bor långt ut på Värmdö, de hade själva
förlorat sina katter nyligen och ville försöka att ta hand om Sotis. När vi
lärde känna varandra lite mer så visade det sig att Solveig var uppvuxen på
samma ställe som vår pappa och hon kände våra fastrar, världen är bra liten.
Sotis fick ett helt underbart liv ute på Värmdö, van som han var med
kattlucka och att kunna gå ut och in som han ville så var huset perfekt, det
fanns kattlucka här också! Till råga på allt fick han på en helgresa till
Hälsingland även en kompis, en katt som sökte sig till Solveig och Christer
stuga och som ingen ville kännas vid.
Så kom då den olycksaliga kvällen då Sotis tyvärr tog sig en kvällspromenad
åt helt fel håll och råkade bli påkörd av en bil, en illa skadad kisse fick
åka till Djursjukhuset där man lyckades plåstra om honom och få honom på
benen igen. Lite halt blev han och lite mer försiktig vart han också men
fortfarande samma goa mysiga kompis och han hade avverkat ytterligare 1 av
sina 9 liv.
Han fick några år till innan han nu i förra veckan fick problem med
kisseriet. Nu blev det inskrivning på Djursjukhuset igen och man lyckades
få ordning på detta problem men så i fredags blev han sämre igen, visade sig
att Sotis hjärta var förstorat, tjocka väggar och stora kammare, att han
hade vatten i hjärtsäcken och i lungorna. På Christers fråga om det fanns
något hopp att han kunna bli bättre svarade veterinären nej och då var ju
det inte mycket att fundera över, Sotis hade avverkat även det sista av sina
9 kattliv.
Vi sörjer tillsammans med Solveig och Christer denna mysiga goa katt som har
förgyllt tillvaron för så många.
Hoppas du får det bra i katthimmelen och att de serverar kokt ägg där.
Familjerna Carlström och Ahl
Bild på Sotis och tillsammans med sin kompis Rasmus


--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2009-01-06
Lejonkungen har lämnat oss. Han var ett av Föreningen Kattvärnets första projekt. Under 5 månader, från mars till juli år 2000 så turades vi om att träffa Lejonkungen i skogsgläntan vid Eriksberg. Till slut, en varm dag i juli gick han in i buren och Christina kunde stänga luckan. Lejonkungen hade då patrullerat sitt revir i Brandbergen i flera år, i ur o skur, han frös o svalt, Christina gick med liten plastburk o engångsförpackningar med kattmat i fickan, ifall att...Nu fick han flytta in till
Rikard, fick namnet Oggy, och de blev bästa kompisar.
Åren har gått, Oggy och husse har haft det bra ihop. En liten utflykt i det gröna blev det i somras när kungen smet ur selen, men efter en vecka lät han sig fångas in av Christina o Henrik. Skönt att lufta morrhåren en stund i det fina vädret....Men under hösten hade Oggy blivit dålig, han var nu ca 18 år, det blev en tur till Bagis i oktober, han piggnade till igen. Men dan före julafton stod det klart att det var dags för Oggy att få sluta, blåsljud på hjärtat, förmodligen tumör i magen, lungödem, gamle kungen hade tagit slut. Christina o Rikard var med honom och nu är det så tomt, men vi är så glada för dessa 8 år. Oggys glada tillrop varje gång husse kom hem från jobbet glömmer vi aldrig. Om du sover, Oggy, så sov gott, men vi tror att du leker i katternas himmel!
Rikard
Christina
Henrik

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2008-12-11
Sov gott Herr Mulle
Du var så SPECIELL
Vi ses sen på andra sidan
Annikki

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
2008-12-09
Till minne av Henning, tyvärr finns han inte bland oss längre, ibland blir det inte så bra som man vill och man får inte behålla sina små fyrfota vänner. Henning var en av de 5 katterna som Kattvärnet tog hand om från Husbyprojektet.

--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
--------------------------------------------
ˆTill börjanˆ--------------------------------------------
